Så här tycker Martin Kreuger – om ledarskap

Martin Kreuger, tidigare chefredaktör på tidningen Chef reagerade på en gammal bloggpost. Så här skrev han om Ledarskap:

Hej Daniel! Gillar din onliner att en ledare bara ska bestämma i nödfall. Däremot håller jag inte med om din definition av chef och ledare. Den är rätt vanlig – att beskriva ledare som en lite finare eller klokare sorts chef (grovt förenklat).
Jag köper hellre definition från gruppdynamik-gurun Will Schultz: Ledare är något man utses till av gruppen i en naturlig gruppdynamisk process, alltså ett mandat nerifrån. Som chef utses man uppifrån och får uppdraget av en högre chef att leda och ta ansvar för gruppen. Som chef är man alltså inte vald av gruppen.
Det ena är inte egentligen ädlare än det andra, men idealet är förstås att man får förtroende och acceptans både uppifrån och nedifrån samtidigt. Om man är både chef och ledare samtidigt står man stadigast.

Ledarskap handlar alltid om andra – inte om ledaren!

Efter att sökt hitta en del förtydligande angående betydelsen av ordet ”Ledarskap” kan jag konstatera att det finns många alternativa förklaringar. Alla är samstämmiga i några avseenden.
- En ledare agerar aldrig ensam, det finns alltid någon som följer, eller någon att samverka med. Varje försök till definition handlar om ”andra människor”.
- Så fort det handlar om andra, handlar det om relation och kommunikation.
- En ledare har ofta makt, men ledarskap handlar snarare om inspiration och entusiasm. Det tycks finnas valfrihet i ledarskapet, annars handlar det mer om management.  

”Den enda definitionen av en ledare är någon som har följare.”
Peter Drucker, managementkonsult.

”Ett av de djupaste begären vi människor har är att kännas oss behövda; att ha en känsla av mening och syfte i livet och inom jobbet. Ledaren är en person som kan komma in på och förstå andra människor och få dem att höja sig och prestera mer än vad de har gjort tidigare.”
Ledarskapsgurun Brian Tracy

”Ledarskap handlar om att få alla medarbetare att med beslutsamhet och entusiasm sträva mot samma mål. Ledare blir du genom ditt sätt att vara och hur du påverkar andra. Ditt ledarskap formas i dina relationer till framför allt dina medarbetare.”
Organisationen Ledarna

”Ledarskap är att kommunicera människors värde och potential, så klart och tydligt, att de ser det i dem själva.”
Steven R Covey författare konsult

”Ledarskap är konsten att inspirera andra i ett lag till att bidra med sitt bästa för att nå målet!”
John Dickson, författare, föreläsare på GLS

”En process där någon påverkar andra för att uppnå ett mål.”
Northouse, 2007

Från Smarbiz
”Det är viktigt att man ser på ledarskap som en process och vara medveten om att det handlar om att påverka andra, det sker i grupper, och målet är att uppnå ett visst mål.
En ledare genomför den här processen genom att använda olika attribut såsom tilltro, värderingar, etik, karaktär, kunskap, och färdigheter. Även om själva positionen som ledare ger en viss auktoritet så är det inte makten som gör ledaren.
Ledarskap handlar mycket om att få följeslagarna att vilja uppnå målen och inte om att köra med folk. Ledarskap och management har många likheter, men trots dem är det inte samma sak, och det är viktigt att ha i bakhuvudet.
Management är mer om att övervaka aktivteter och rutiner medans ledarskap är mer fokuserat på att påverka och skapa visioner. De två koncepten överlappar dock varandra till och från.”

Vad är ledarskap?

Vad är ledarskap?

Jag tänker fråga ett antal ledargurus, kolleger och vänner och se hur de svarar på denna fråga.

En definition hittar jag i boken Humilitas av den australiensiske historikern John Dickson. (se bilden)
Han skriver så här:

”Ledarskap är konsten att inspirera andra i ett lag till att bidra med sitt bästa för att nå målet!”

Så här förklarar han:
Ledarskap är mer konst en vetenskap. Därför finns det också många stilar. Ledarskap tenderar att var flexibelt i förhållande till målen, och intuitivt i förhållande till dem man leder.

Ledarskap handlar först och främst om andra. Det finns ingen garanti för att den bäste individualisten blir den mest inspirerande ledaren. Ledarskap handlar om att få med sig andra. Det handlar om att maximera andras potential.

För att lyckas som ledare måste vi sätta tydliga mål. Professor J.P. Kotter menar att ledarskap primärt handlar om att jobba med förändring. Rörelse mot ett mål innebär nödvändigtvis förändring.

Alice i underlandet, apropå ledarskap och vision

”Kan du vara så snäll och tala om för mig vilken väg jag bör välja för att komma härifrån? frågade Alice. Det beror på var du önskar gå, svarade katten. Det spelar inte så stor roll så länge jag går någonstans, svarade Alice. Då kvittar det vilken väg du tar, sade katten”.

Bill Hybels samlar världens kristna ledare

Denna vecka pågår en stor ledarkonferens i en av Chicagos förorter, South Barrington. Det är pastorn, och presidentrådgivaren Bill Hybels som återigen bjuder in till Willow Creek Community Church, och Global Leadership Summit, GLS.

I mitten av 90-talet började konferensen som en “liten” ledarsamling för ett par hundra hängivna förändringsbenägna pastorer. I år förväntas cirka 102 000 ledare samlas världen över under det kommande halvåret.

Konferensen arrangeras i skuggan av världens enorma utmaningar. Börser löper amok, liksom ungdomar på Londons gator, och en galen norrman på en paradisö utanför Oslo.

Överallt vänds våra blickar mot ledarna. Jens Stoltenberg har vuxit i Norges mörkaste timme, och nämns som kandidat till Nobels fredspris. Barack Obama tycks gå motsatt väg, trots att han redan fått fredspriset 2009. Nu sitter han fast i ett politiskt skruvstäd och kritiseras från alla håll. Var finns ledarskapet? undrar TV-kommentatorer, bloggare och vanligt folk.

På plats här i Chicago, i mötet med kristna ledare från 70 olika länder, berörs man på djupet. När man hör historier från länder som Kina, Uganda, Argentina. Hur målmedvetna kvinnor och män går mot korruption och orättvisor, hur man organiserar sig mot trafficking, fattigdom och sociala klyftor. Långt ifrån alla har samma ekonomiska förutsättningar som amerikanska kyrkor, eller för den delen svenska kyrkor. Men målmedvetenhet en, vill jag påstå, är minst lika stor på Filippinerna och i Ghana, som i Bromma och Värnamo.

Förutom målmedvetenheten och hängivenheten hos dessa ledare, finns ytterligare en gemensam nämnare. Den benhårda tron på den lokala kyrkan. Guds församling som kraftcentrum för samhällsförändring. OBS! På riktigt. Hur en lokal församling kan förändra sin omgivning, hur flera väl fungerande församlingar kan förändra ett samhälle, en stad och ett land. Inte genom makt, utan genom att hjälpa människor, ge livsmening, kärleksfull gemenskap, hopp och bättre sociala förutsättningar.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur många svenska kyrkoledare som lever med det perspektivet? Hur många Pastor Janson ser sig själv, sin kyrka och sin församling som världens hopp? Inte bara i retorik, eller bildligt, eller andligt. På riktigt. Hur många Janson, Svensson, Lundström tror på förändring? Hur många vågar leda mot ett bättre samhälle? Mindre egoistiskt, mindre materialistiskt, mer jämlikt, varmare och mer omsorgsfullt. Jag hoppas det är många, men jag är långt ifrån säker.

Dock är jag mer säker än någonsin: Ledare avgör världens öde. Därför är vi i akut behov av gott ledarskap. Det kan vi be om, men också till viss del, stor del, också lära oss. Eller hur?

Barack Obamas mörkaste dagar

Är på plats i Chicago, president Obamas hemstad där han för några dagar sedan firade sin 50:e födelsedag.  Just i dessa timmar gör han allt utom att fira. Världsekonomin är i gungning och USA är Atlantångaren med stora hål i skrovet. Matroser och besättningsmän – i form av republikaner och demokrater – springer som yra höns på däck. Alla skyller på alla, ingen tar ansvar, alla vill i de få livbåtar som finns. Och om Atlantångaren går i kvav följer en rad sammanlänkade skepp efter. Ensam på USA:s kommandobrygga står en ensam, pressad kapten Barack Obama.       

Sådan är bilden som ges i amerikanska kanaler just nu. Kritiken är stenhård. Journalister och experter skyr inga medel, men ändå verkar ingen riktigt förstå allvaret, eller åtminstone inte vilja bryta mönstret i kritiken mellan höger och vänster. Nästa år är det val i USA och här positionerar man sig redan. Presidenten är med andra ord som mest sårbar just nu, inte minst eftersom demokraterna är i minoritet i Representanthuset.

Här i Chicago är klockan nu åtta på morgonen. Om en timme öppnar börserna, och Obama måste hålla hårt i rodret. För det är i krisen som ledarskap testas. Vi har sett ledare resa sig, vi har sett ledare falla: Jens Stoltenberg står starkare efter krisen än före, många andra har gjort motsatt resa.  Kris handlar som allt annat ledarskap, om kommunikation. Att försöka förstå och förklara vad som händer, att kommunicera en handlingsplan. Det värsta i en kris är att bli handlingsförlamad, det är bättre att agera, och i värsta fall ta konsekvenser av ett misslyckande.    

 

Maroun bjuder på Guds ord och Falafel

På mitt jobb har jag en kanonbra kille som heter Maroun 

Vi besökte honom och hans familj i helgen och blev bjudna på den underbaraste av Falafel. Det visar sig att Maroun har en egen blogg där han kombinerar matrecept från Libanon med andakter om Gud. Kanske inte den mest vanliga kombinationen, men när det gäller Maroun blir man aldrig förvånad.

(19) Hur multiplicerar du ditt ledarskap?

USAs fd utrikesminister Colin Powell har samlat sina ledarerfarenheter i en skrift han kallar Colin Principles. Ett antal kondenserade oneliners som genom åren mejslades fram och skapade mening för hans dagliga värv.

Jag skulle kunna citera flera av dem, men den ide som dök upp idag handlar om ”forcemultiplier”. Begreppet hämtar Powell från det militära, och handlar om att söka de faktorer som kan förbättra din position i strid. Medvind, tillgång till vatten, drivmedel, ammunition, bra sömn…

Så här lyder en av hans principer: Perpetual optimism is a force multiplier.
Översatt: Okuvlig optimism är en kraft-förstärkare
Duktiga ledare är duktiga på att tänka positivt, utan att vara glättiga. Att tro på sina medarbetare och med gott humör förvänta sig lite mer av dem…

Vad är din bästa forcemultiplier?

(18) Relationer vinner över visioner

För er som inte vet är jag vd i Swedmedia, en liten koncern med olika medieverksamheter, där de flesta kunder och målgrupper finns i kyrkans värld. På vår senaste ledningsgruppskonferens körde vi en morgon en massa Axiom. Självklarheter, apropå ledarskap. Vi gick laget runt och listade våra klokskaper. Typ:

- Tänd eld – släck inte bränder.
- Sök alltid ljuspunkter.
- Tydliga mål ger tydliga resultat/otydliga mål ger inga resultat.
- Delaktighet skapar trygghet.
+ ett 20-tal ytterligare som jag kanske kommer tillbaka till.

En del av dessa gav upphov till samtal, och fördjupade vår insikt om att leda andra. Ett riktigt bra Axiom var följande ”Relationer vinner över visioner”, en sanning jag tror allt mer på, trots att jag fascineras av starka visioner. De senaste åren har jag sett hur goda kontakter fått halvbra affärsidéer att blomstra, och hur dålig personkemi förstört de mest visionära projekt. Social kompetens är avgörande för gott ledarskap.

(17) Är du personlig eller privat?

De flesta ledare jag känner tillbringar merparten av sin vakna tid på jobbet.

I många fall vandrar tankarna dit också under nätter och fritid. Det är ett bekymmer i sig. Med all arbetstid blir kolleger viktiga, och relationerna fördjupas med tiden.

När min ledningsgrupp häromdagen delade erfarenheter så kom vi att tala om det personliga sårbara ledarskapet. En av våra duktiga chefer berättade om en svår personlig situation kring en skilsmässa som gjorts offentlig på jobbet.

Hon upplevde ett enormt stöd i dessa svårigheter, och vann ett förtroende till många medarbetare. Att vara öppen, ärlig och sårbar är en nyckel till gott ledarskap, menar hon.

Och visst har hon rätt. Patrick Lencioni, författare till “Five dysfunction of leadership”, menar att just sårbarhet är grunden för sund gruppdynamik i ett team. Om en ledningsgrupp kan visa sig sårbara inför varandra  växer öppenheten och tilliten. Då läggs även grunden för heta diskussioner, problemlösning och konflikt.

Alltså, värna sårbarhet och bygg in stunder av ärlighet och tid för de personliga berättelserna.

Däremot tror jag inte att en ledare ska vara öppen om allt, mot alla, hela tiden. Det kan exempelvis upplevas väldigt obehagligt för en medarbetare att få alla detaljer kring en överordnad och hans/hennes skilsmässa, otrohetsaffär eller privata konflikt.
Speciellt om man får ”hemlisar” som man inte kan berätta. Det blir för klibbigt, och sätter framför allt den underordnade i en knepig situation. Så nära vill man inte vara sin chef. Ledarskap innebär en viss distans, och gränsen går mellan personligt och privat.